Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Onsdagsträning!

Ikväll vart det lite träning på klubben! Passade också på att inviga min nya kamera 😉 Fick den lite spontant av pappsi, en Canon 650 D. Det bästa är att det går att filmaaa hihi 😀

ImageImageImage

Annonser

Lydnaaaaad wiho

Nu är vi tillbaka! Lite så känns det 🙂 Har lagt ner ganska mycket tid på hundträningen på sistone, igår i kombination med storshopping på Bromma Zoo med Elisa och Zews hehe.  Sakta men säkert känns det som att det rullar framåt och de träningspassen vi har haft har varit väldigt strukturerade och planerade i förväg. Vilken skillnad det blir när man faktiskt har en ordentlig plan för vad man ska träna och inte känner efter och planerar medan man kör. Det blir en så mycket större variation och så mycket mer givande träning, bara på några dagar märker jag en otrolig skillnad konstigt nog.

Jag som någorlunda perfektionist, fastnar lätt i detaljträning och småpill. Lydnad är ju en sådan sport att man kan förbättra detaljer i evigheters evigheter vilket inte underlättar det för mig. Därför har jag mer och mer försökt fokusera på länkningar och överdrivet utdragna moment, både ur frustration och uthållighetssynpunkt. Än sålänge är de resultaten jag kan se bara positiva, så vi får hålla tummarna att det fortsätter på det spåret 😉 När jag sitter och analyserar passen och planerar nästa så syns det verkligen vad som är våra brister och vad jag måste lägga ner mer vikt vid. Det känns som allt går vår väg för att jag första gången på väldigt länge har ett driv att träna, planera och lösa problem. Allt känns inte hopplöst, det känns lovande.

Att sitta och titta på lydnads SM minskade inte direkt motivationen och kände mig t.o.m. så pepp på att träna att jag körde ett litet pass på fotbollsplanen på min baksida. Fina fina luren, riktigt duktig var hon och pep minimalt. Hon fick också prova på sina nya leksaker, de va klart godkända 🙂

Image

Hittade en film när jag och tessilur körde ett litet spontant freestyleprogram på Hornbachs parkering! Kanske en framtida freestylestjärna? 🙂

Regn

Rolig dag! Mysprommis, träning och grillning på klubben har stått på agendan. Regn, världens bästa sällskap, duktig vovve och virrig matte.

Idag körde vi lydnad med fokus på stabilitets- och frustrationsfrämjande övningar. Jag måste bara säga att jag blir såååå lycklig att det faktiskt går framåt! Kan inte säga annat än att jag är väldigt nöjd över hur tessiluren skötte sig idag. Så här ska det se ut och kännas, då är hundträning det roligaste i världen ❤ mental note till mig själv bara att träna lite mer på platsliggningen då hon hade lite tendenser till pip!

Efter träning vart det styrelsemöte och sedan grillning i regnet, galet mysigt! Vi passade också på att fira alla grymt duktiga ekipage som har fått uppflyttningspoäng den senaste tiden med tårta 🙂 hihi

Dagens lilla problem var bara att bakluckan till min bil inte ville vara med och leka. Därför kunde inte Tess sitta i buren på hemvägen. Lite chockad blev jag ändå att hon var hur lugn och harmonisk som helst plus att vi inte dog på vägen, yeey! Mvh världens nojigaste matte.

En ganska trött vovve kämpar för att hålla ögonen uppe, dock så verkar hon inte lyckas nå vidare 😉

20130610-233948.jpg

Idag så passade jag på att ta en liten paus från allt pluggande och gå en långpromenad till Bruket med Elisa och Zews! Hundarna fick bada lite och sen vart det lite lydnadsträning på det. Med Tess så fokuserade jag på att köra mycket koncentrationsövningar, de flesta i utgångsposition för att minska på frustrationen i just de lägena. Måste säga att det gick väldigt bra och det kändes som om hon fattade vinken, awesooome! Vi får hoppas att sån här halvtråkig träning kommer löna sig i längden, vilket jag tror det kommer göra 🙂

Och som tur är så hade jag kommit ihåg att ladda kameran så det vart en hel del bilder på doggsen när de lekte och hade sig. En hel del roliga men en och annan fin också 😉

IMG_8092 IMG_8263 IMG_8222 IMG_8185 IMG_8051 IMG_7895

Baby baby baby ooh

20130516-214942.jpg
Dumma, störda lilla hund. Men älskar dig megamycket ändå min oodi<3

Egentligen har jag absolut inte tid för det här. Studenten närmar sig, läxhögen växer och en massa måste göras men jag måste få skriva av mig lite. Varning för  luddigt inlägg där jag maler på om samma gamla problem om och ooom igen..

För ca 2 löp sedan märkte jag en stor förändring på luren träningsmässigt. Hon har alltid varit väldigt reglerbar, dock pipig, hund rörande attityd och energinivå. Inte till en början, men när jag växte som tränare och lärde känna henne mer och mer blev hon någorlunda lätt att påverka. Det gällde att hitta roten till problemet, själv ha den energinivån man krävde av henne och så var det rätt så simpelt därefter. Men för som sagt ca 2 löp sedan kom en annan sida av henne fram. En betydligt mer osäker hund i all slags träning, med en helt otroligt låg frustrationströskel. Jag antog att det var en slags skendräktighet till en början, men det har fortsatt i vågor ända sedan dess. Känslan som hon förmedlar är helt enkelt ”jag kör, men jag jobbar inte”, ”jag vill så otroligt mycket, men vill ha allt på en gång”. Hon vill ha kakan, äter den och försöker käka upp tallriken i sin desperation efter mer. Låter fånigt att göra om det till människotermer men hursomhelst är det den känslan jag får.

Det som också skrämmer mig är hur pass mycket det är just ren frustration. Så pass mycket att det går över i överslagshandlingar som juckande och extremt nosande. Det jag nu står inför är vilken metod jag ska använda för att ta mig ur den här kniviga situationen. 1) Försöka leka/aktivera/släppa loss frustrationen på något sätt. Det jag är rädd för är att det på något sätt ändå uppmuntrar beteendet och jagar upp henne ännu mer. Vilket just aktivitet har en tendens att göra hos henne. Dock tror jag på att belöna mer frekvent och göra mitt yttersta för att inte utesluta belöningar då det = frustrationsbomb! 2) Avbryta beteendet, innan det helt bryter ut bara få beteendet att slockna. Men med tanke på hur ofta det uppkommer så kommer alla ”pauser” förmodligen vara ca 90% av passet. Detta är ju annars en metod jag har använt mig av i liknande situationer förut, som har funkat. Det jobbiga är att det känns som vi springer flera mil tillbaka i träningen, ingen utveckling eller grund för utveckling ens. Så tråkigt och deprimerande egentligen.

Självklart beror det här inte helt på Tess. Jag vet själv att om jag hade tiden och engagemanget att träna oftare skulle det här försvinna snabbare. Men själva grejen att det har blivit så mycket svårare att få ut något av träningen och det sänker ju min motivation en hel del. Men jag ska komma över det. VI ska komma över det och vi ska för fan ut på tävlingsplan! Gaaah inte min dag känner jag.

Det svåraste tror jag är att man så lätt fastnar i vad som har varit, längtar tillbaka och på något sätt förstör för sig själv. Blir kritisk, hård och allmänt nedvärderande av ens egna prestationer baserat på tidigare bedrifter. En sak som jag verkligen tog åt mig på tävlingspsykologi-kursen jag gick på i vintras är att jag definitivt klankar ner på mig själv träningsmässigt. Därför också på mig och Tess som ekipage. Jag låter problem som går att lösa bli hinder istället för utmaningar och begränsas av min självkritik. Slut med det.

Nej nu måste jag sluta överanalysera och vrida och vända på allt. Otroligt ointressant inlägg, men bra terapi typ. Låt oss glädjas och vara glada för det som går bra och fungerar. Dags för mig att plugga så får jag fortsätta hitta min zen eller nåt sånt senare efter stressen över skolan är över. Men med en vovve i form av en kringla på magen, lite skriveri på bloggen och delad glädje med några av mina fina vänner som briljerade på tävlingen idag är min deprimerade halvtimme över. Ledsen,glad, stressad weeey!

Imageär det bara jag som tycker att den här bilden skriker ” All by myself, don’t wanna be…”?